Dag 27 - Daintree rainforest

Regnet bara vräkte ned under större delen av natten och det var lite svårt att sova när regent slog mot tältduken. På morgonen var det ganska bra väder och till och med solen lyste fram och vid frukost.
Ägaren berättade att det var en ganska liten cyklon som hade dragit förbi under natten och var nu på väg bort. Den hade visserligen börjat som en kategori 2, men allt eftersom den drar in längre och längre över land så dör den ut, och när det nådde oss var den nere på kategori 0,5.

De sa att flera vägar i området var avstängda p.g.a. översvämningar, jordskred och nedfallna träd. Bland annat vägen mellan Cairns och Townsville var avstängd, även en väg mellan Port Douglas och Cairns. Men vägen mellan Daintree och Port Douglas var öppen, alltså inklusive den gamla avspärrningen vid Mossman river som vi körde igenom igår.
Vi checkade ut men sa samtidigt att vi eventuellt kommer tillbaka om vägarna är avstängda, eller om färjan inte går. Vi hade bestämt oss för att åka först åka upp till Cape Tribulation som bara är 30-40 minuter bilfärd norr ut, innan vi kör ner tillbaka till Port Douglas. Det fanns mycket riktigt en hel del nedfallna träd och jordskred här och var, men det gick att ta sig fram tack vare att "Vägverket" hade varit ute och röjt på vägarna på morgonen.
Vi kom däremot inte riktigt hela vägen upp till Cape Tribulation. Med 15 minuter kvar att köra så blev vi stoppade av ett träd som låg tvärs över vägen, lite för högt för att ta sig över. Vi försökte att få det av vägen men eftersom vi saknade rep att dra loss det med så vi fick vi vända tillbaka. Vi bestämde oss för att köra tillbaka till Port Douglas, längre gick ju inte att komma.
Det visade sig däremot att vi inte kom längre än färjan, som idag var avstängd p.g.a. för kraftiga flöden i floden. Operatörens bedömning var däremot att de skulle kunna öppna igen omkring 13:00, vilket var ungefär två timmar bort.

Vi vände tillbaka, igen, och åkte för att besöka Daintree Discovery Centre. Väl där gick en vandringstur som tog cirka 2 timmar.
Turen gick genom regnskogens olika nivåer, både marknivå, mellanlager som uppe i trädtopparna. Tornet de byggt för att nå upp till topparna var 23 meter högt, där de också monterat en väderstation och en forskningsstation som mäter nettohalten av koldioxid i skogen, om skogen för stunden och över året antingen binder eller frigör koldioxid.
Stationen visade att det senaste dygnet hade regnat 230 millimeter, alltså 230 liter vatten per kvadratmeter. Inte konstigt att vattendragen var översvämmade.

När vi var klara med rundturen så var klockan ungefär halv två, så färjan borde vara öppen. Mycket riktigt, det var den, och vi kunde fortsätta till Port Douglas. Eftersom vägarna i övrigt var avstängda så tog vi in på ett hotell i Port Douglas för att ladda batterierna och driva ut lite av fukten som satt sig i alla kläder. Simon och Andrea meddelade att de lyckats ta sig till Cairns söderifrån innan de stängt vägen, men att alla bussturer efter dem var inställda. Det har börjat regna igen, så vi får se om vi kan ta oss till Cairns imorgon.

/Nisse

Dag 26 - Ut i regnskogen!

Det regnade kraftig under större delen av natten men till morgonen så hade vi lite uppehåll, så vi hann nästan ta ned tältet och få in den i bilen innan det började att regna igen. Vi fick däremot avbryta vår frukost för att flytta in under tak, tältet hade vi ju packat ihop.
Idag har vi tänkt åka till Port Douglas, eller möjligen ännu längre norr ut om det går, om vägarna är öppna efter regnvädret i natt. Vi kom fram till till Port Douglas, som är en liten mysig stad, utan problem. Vi stannade en stund här och käkade lunch på ett av hamburgerhaken på huvudgatan som säkert var flera hundra meter lång. Regnet fortsatte oavbrutet även under lunchen. Till natten har vi bokat en liten hydda på ett ställe som heter Daintree Crocodylus, mitt i Daintree-regnskogen.


Vi började köra norr ut och gjorde efter någon timme ett kortare stop på en resort längs vägen för att ta en kaffe och göra avbrott i körningen.

Däremot så kom vi inte längre än det lilla samhället Mossman förrän vägen var avstängd på grund av översvämning. Vi väntade ett tag för att se hur andra bilister betedde sig, men bestämde oss för att åka tillbaka några hundra meter för att ta en fika och prata med lokalbefolkningen. De trodde att vatten ev skulle sjukna om några timmar då det just nu var högvatten. Vi åkte tillbaka till avspärrningen och kollade läget. Några bilar i stil med vår hade passerat avspärrningen och kört fram till själva översvämningen för att kolla läget. Vi parkerade vid avspärrningen och promenerade fram till vattenkanten. På cafét hade Daniel tagit reda på att bilen klarar 50 cm djupt vatten utan problem, och baserat på hur det såg ut när andra bilar körde igenom vattenmassorna så bedömde vi vattendjupet till maximalt 40 cm. Vi gick tillbaka till bilen och Daniel körde sedan igenom vattenmassorna utan problem. Inget vatten i bilen.

Nästa problem var färjan över Mossman river, som det inte var helt säkert om den skulle vara i drift. När vi kom fram så gickden lilla kabelfärjan utan problem över den kanske 100 meter breda floden. Det var inte speciellt många gäster på stället vi skulle bo på, med oss var vi totalt 9 personer, varav 5 personal. Det skulle ha varit fler som checkat in samma kväll som vi, men de satt fast någonstans söder ut, antingen där vi trotsade avspärrningen, eller så hade kanske färjan slutat gå.
Det fanns inget internet på stället, och det fanns inte massor annat att göra heller. Senare på kvällen utmanade i alla fall Daniel mig på dart, spelet 301. Jag har ju spelat en del tidigare, så det ska väl inte vara så svårt tänker jag, men Daniel vann med 5-1. Först då berättar han att han har spelat dart i Svenska serien, även om deras lag var bland de sämsta.

Vår ”hydda” var uppdelad på 4 små rum. vi hade ett av dem med en säng med myggnät, taklampa, fläkt och en liten bänk. Toalett och dusch var gemensam för alla med duschtider två timmar om dagen. Hela anläggningen drevs nämligen på generator, och för att få varmvatten var de tvungna att växla upp till en större generator. Det var också under samma tid som restaurangen var öppen.

Dag 25 - Great Barrier Reef

Idag gick vi upp lite tidigare än vanligt för att åka in till hamnen i Cairns. Det finns en speciell passagerarterminal för alla gäster som ska ut med någon av alla de anordnade turerna. Det finns väl kanske ett 15-20-tal olika operatörer, och vi skulle ut med Down Under Cruise and Dive. Vi gick ombord på deras ganska nya båt, som var bland de större. Den sattes i drift 2017 och tar som mest 150 gäster, men i dag var vi nog inte mer än 60-70.

Det tog oss ca. en timme att ta oss ut till Stora Barriärrevet där jag (och de flesta andra) kunde snorkla och Daniel kunde dyka. Hans grupp var inte större än 6 personer inklusive dykledaren, som också hette Daniel. Vi var ute vid Hastings Reef i ca. 3 timmar, och under lunchen transporterade vi oss till Saxon Reef där vi spenderade ytterligare 90 minuter. Jag snorklade vid 3 tillfällen med en totaltid på kanske 90 minuters effektiv snorkling.
Övrig tid gick åt till att äta och viss återhämtning. Daniel gjorde 3 dyk, vilket är ungefär vad man hinner med under en dag givet kväve-nivåerna och återhämtning vid ytan. På vägen hem bjöds det både på ost och vin såväl som liveunderhållning från ett par av personalen ombord.

Till en början var vädret ganska dåligt inne i Cairns med moln och regn, men väl ute på reven slutade regna. Däremot hade vi stundtals lite mulet, och under Daniels sista dyk så kom regnet i kapp oss. Tillbaka inne i hamnen så hade vi faktiskt sol när vi gick av, men det dröjde inte länge innan det började regna igen.

Vi åkte tillbaka till campingen för att duscha och tvätta. Precis när vi hade lagt ned tvätten i tvättmaskinen så började att regna så kraftigt att vi inte kunde gå till vårt tält utan att bli genomblöta så vi satt på en bänk och väntade i drygt en timma innan regnet blev något svagare och då hade vi hunnit med både att tvätt och torka kläderna. Vi åkte sedan tillbaka in till Cairns för att äta en bit mat. Vi hittade ett ställe som heter Hogs Steakhouse där vi tog en varsin stek och öl. Vi var lite i senaste laget, så efter ett tag var vi de enda gästerna som satt kvar. Maten dög väl, men var ingen jättehöjdare.
Vi tog en liten promenad efteråt och det var som vanligt ganska varmt, även på kvällen, med mellan 25-30 grader.

I morgon söndag skall vi åka norr ut, först till Port Douglas och förhoppnings vidare till Daintree forrest, som är bland världens äldsta regnskog och med på världsarvslistan.

/Nisse

Dag 24 - Fallskärmshoppning!

Idag gjorde vi vårt första fallskärmshopp! Det var ett tandemhopp, vi hoppade med en instruktör som hette Ken och Rocket. Min instruktör videofilmade mig (till ett ganska hutlöst pris visserligen), både innan, under och efter hoppet. Det fanns en viss oro eftersom jag är höjdrädd, men det gick bra och vi hoppade från drygt 5 000 meters höjd. Det var lite pirrigt när man slängde ut ut benen utanför flygplanet och de första sekunderna efter att man hoppat, sedan gick det bra. Jag hoppade som en av hopparna i mitten, och Daniel hoppade sist eftersom han satt längst in i flygplanet.

Jag har tänkt göra detta under flera år, men det har inte blivit av av olika anledningar. Men nu äntligen blev det av och det känns jätte bra. Jag har många saker jag vill göra innan jag drar mig tillbaka där det här var en av de sista, men det återstår fortfarande en sak, och det är att rida. Vi (Daniel) ska titta om det finns någon möjlighet att rida ut i outbacken en eller två dagar i Katherine eller Darwin.
Här nedan kan ni se en kortare version av filmen som de gjorde åt mig. Klockan är omkring lunchtid, så vi hade gott om tid över på dagen när vi väl var klara.

Resten av dagen tillbringade vi i centrala Cairns, tittade i lite affärer och köpte en rödfilter till min GoPro 4 så att Daniel får bättre färger på film och bilder när han dyker i morgon. Jag som bara ska snorkla behöver inget filter eftersom jag inte kommer att fota på speciellt djupt vatten. Förhoppningsvis så är det bättre väder än idag så att vi får ner mycket ljus i vattnet. Det blir lite dassiga bilder annars, om det är mulet.

Dag 23 - Våffeldagen... tjuvstartad.

Vi lämnade ett ganska händelselöst Townsville för att åka till Cairns. Körningen längs kusten tog strax över fyra timmar, och det regnade nästan hela tiden, ibland var det rena skyfallet. Vi gjorde två små stopp vid vägkanten på ävgen, ett för att ta en snabbfika och ett för att kissa.

Innan vi checkade in på campingen så åkte vi in till centrala Cairns för att äta lunch. Vi hittade ett svenskt café som heter Fika som drivs av en svenska tjej från Stockholm, men som bott i Cairns de senaste 10 åren. Eftersom det snart är våffeldagen (nu på söndag) och vi inte vet var vi är på söndag (och de dessutom har stängt på söndag) så passade vi på att äta våfflor nu istället. Till det blev det klassiskt bryggkaffe, vilket vi inte hittat någon annan stans i Australien, än mindre Gevalia. Jag passade också på att köpa mer knäckebröd från Leksandsbröd, knäckebrödet från IKEA är slut sen några dagar.

Vi stannade där i någon timma medan regnet bara öste ner. Vi frågade även henne om vägen till Cape York och om den var farbar. Hon var mycket tvekan till att göra den resan då det skulle bli mer regn och vägarna sämre. Det finns ingen garanti att vägarna ens är öppna efter ett ordentligt regnväder och väderprognosen för de kommande dagarna är att det ska regna under hela helgen. Så det lutar åt att vi hoppar över resan upp till Cape York. Även fallskärmshoppningen imorgon kan vara hotad av det dåliga vädret. I Sverige får man inte hoppa om man inte ser landningsplatsen från planet innan man hoppar, så även endast moln kanske kan sätta stopp för det.

Efter en runda på stan i regnet, bland annat förbi ett aboriginskt konstgalleri där jag egentligen ville köpt med mig något hem att hänga på väggen (blev dock stoppad av de hutlösa priserna), och middag på en av de lokala tapaskrogarna så tog vi oss ut till campingen för att slå läger. Den här kvällen satte vi upp tältet i mörker och mellan regnskurarna, vilket var en ny upplevelse. Platsen låg däremot mycket bra till precis bredvid toaletterna och inte alls långt från tvättstugan.

/Nisse

Dag 22 - Museum i Townsville

Den här dagen spenderade vi i Townsville, en sömning liten stad söder om Cairns där vi snart kom på att det inte fanns speciellt mycket att göra. Jag ville i alla fall gå på lite museum och någon utställning, vilket de hade två stycken.

Vi började på Tropical Museum of Queensland och Daniel parkerade sig i cafét för att dricka kaffe, jobba lite och skriva på vår blogg (korrekturläsa mina inlägg och lägga till bilder) medan jag gick och tittade på utställningen. Väl klar så gick jag tillbaka till cafét för att prata lite med Daniel, och där pratade vi också en hel del med servitrisen som hade hand om cafét. Hon berättade om vägen till Cape York och dess risker, att vägen inte alltid är att räkna med och att vi inte får campa för nära vattendrag då det är stor risk att det finns krokodiler i vattendragen plus ormar och annat smått och gott. Jag lämnade sen Daniel att göra klart det han höll på med för att gå en runda på akvariet HQ of Great Barrier Reef, som var klart mindre än det akvarium som jag besökte i Sydney 2015.

För att förbereda lite inför fallskärmshoppet så åkte vi för att köpa lite tillbehör till mina GoPro, ett handledsfäste. För att göra det lite enkelt för oss så köpte vi pizza på Domino's, en pizzakedja med butiker i hela världen och Australiens största kedja.
Vi körde tillbaka till "innerstan" och The Strand. Det är ett promenadstråk som listas som det bästa att göra i Townsville på TripAdvisor. Det var väl ett fins promenadstråk, men inget speciellt egentligen. Vi fick i alla fall i oss en öl på en strandbar innan vi åkte tillbaka till campingen. Väl där märkte vi att vi fått lite ofrivilliga gäster i tältet, nämligen några små gröna trädgrodor som vi föste ut utan att de skadades.

/Nisse

Dag 20 - En slapp dag i Airlie Beach

Idag lämnar vi Mackay för att åka mer norrut. Vi har bokat ett hotell i Airlie Beach då det var svårt att hitta en BIG4-camping i närheten. Vi stannade vid ett tillfälle för att fika innan vi kom fram till Airlie Beach. Vi checkade in, bar upp kylboxen på rummet och installerade oss innan vi bestämde träff med Simon och Andrea kl.12.30.
Vi gick till en liten pool på baksidan av hotellet först, där träffade vi en bekant till Simon och Andrea som de hade träffat på Fraser Island, för att sedan gå till en pub en bit bort för att äta lite lunch. De hade ett förvånansvärt stort sortiment av öl av alla olika sorter.

Vi drack bland annat en lagrad Chimay Röd Premiere, en lokalbryggd IPA och en variant av Modus Hoperandi. De bryggs i Sydney, och just den här varianten exporteras inte, men det går att få tag på andra varianter från samma bryggeri även i Sverige. Efter lunchen gick vi tillbaka till poolen igen. Det var ganska skönt i vattnet så vi var i poolen ganska länge. Innan middag behövde Simon och Andrea packa lite inför sin utflykt till Whitsunday Islands dagen efter, så vi passade på att samtidigt duscha och göra oss i ordning.

Omkring 20.30 promenerade vi ner för gatan ett par hundra meter till en Italiensk restaurang, där fick vi dansk servitris som serverade oss. Vad är chansen för det?

Vi åt gott och mycket, det blev både förrätt, huvudrätt och dessert med kaffe som avslutning. De stängde egentligen kl 21.00 men vi fick vara kvar till kl 22 då de släckte ned för kvällen. Eftersom Simon och Andrea ska upp ganska tidigt imorgon för att åka iväg på sin utflykt så gick vi och lade oss ganska tidigt. Vi ska själva köra upp till Townsville i morgon och bör väl komma i väg i god tid. Eventuellt finns det möjlighet att vi träffas i Cairns, annars träffas vi Sverige och då troligen träffar jag dem i Nordmalingen i augusti.


/Nisse

Dag 19 - Fika i Mackay

Idag har vi kommit fram till att det finns inte så mycket att göra har i Mackay. Det är inte mycket folk ute, trogen så är de bakfulla eller också går de i kyrkan. Efter att jag har hängt tvätten för torkning och vi ätit frukost så bestämmer vi oss för att göra stan och se vad det är som händer.
Vi började med att sätta oss på ett ställe i centrala Mackay som heter The Coffee Club för en förmiddagsfika.

Till min stora fasa tog plötsligt Daniel upp att man kan hoppa fallskärm i Cairns, att det är billigare än här i Mackay och att man dessutom hoppar från 5 000 meter höjd. Plösligt började mitt liv att passera i revy ingen men inte lika mycket som igår. Jag nog förlikat mig med tanken att det är kanske min sista chans att göra ett fallskärmshopp. Om man nu hoppar från 5 000 meter höjd så får man dessutom en fantastisk utsikt över Great Barrier Reef. Det tog inte många minuter innan Daniel hade bokat in oss på var sitt hopp, så nu finns det ingen återvändo. Jag får väl ha ångest resten av tiden fram till den 23 mars.

Som tur är har jag skrivit mitt testamente och de som är berörda vet vad de skall göra men Daniel säger att hittills har ingen dött av ett hopp på den här klubben, men jag kanske blir den första.
Egentligen ska det bli jättekul av göra ett tandemhopp, så då kan jag bocka av fallskärmshoppning på min lista på vad jag skall göra innan jag dör. Det som jag har kvar att göra är att rida på en häst men det kanske finns tillfälle för detta också inom en snar framtid.
Jag är inne på min andra kaffe och det är endast 4% kvar på paddans batteri så jag slutar nu. Annars får jag gå och hämta Daniels extrabatteri i bilen.

/Nisse

Dag 18 - Från Rockhampton till Mackay

I dag har vi några timmar framför oss på Bruce Highway. Bruce Highway sträcker från Brisbane till Cairns och anses vara den farligaste vägen i Australien. Den står för 17 % av alla olyckor och dödsfall i trafiken i Australien. Den är 1 652 km lång och har många långa raksträckor som är sövande. För att minska tristessen så har man lagt in skyltar med frågor och några km längre fram så kommer en skylt som berättar det rätta svaret. Vi hittade en del quiz frågor i DN som vi svarade på. Det visade sig att vårt bästa ämne skulle vara Rysslands ekonomi, och sämst kunskaper hade vi om SM-slutspelet i ishockey.

Innan vi lämnade Rockhampton så var vi och provianterade på Coles i stan, och köpte nytt SIM kort med mer data. Det var inte så varmt idag som igår, som högst hade vi 34 grader (upplevdes lite kallt).

Efter några mil stannade vi vid en bensinmack där det fanns några träd och bord för en passande fikapaus. Vi satte oss under ett träd och plockade fram stolar och campingbord. Daniel tog fram sitt gasolkök för att koka vatten och lite senare hade vi två stycken lungo till de bullar vi hade köpt tidigare på morgonen. Både gott och uppiggande. Även här var vi bevakade av det lokala djurlivet om i fall att vi skulle tappa något på marken. Vi hade även kontakt med Simon som skrev att de i morgon tar bussen till Airlie Beach för två nätter, dit de kommer sent på kvällen. Vi planerar att komma dit en dag efter dem.

När vi kom till Mackay så började vi med att besöka en av de lokala krogarna för att äta lite lunch, och kanske prova på några av de lokala ölsorterna när vi ändå var där. De hade specialiserat sig på lokalbryggda öl, och det fanns en hel del trevligt att välja på. Det var första gången vi sett en ölburk där man drar bort hela toppen när man ska hälla upp, istället för det lilla hål man brukar öppna burken med. Säkert bra för nånting...

Under lunchen tittade vi också lite på vad vi kunde hitta på för morgondagen, som är söndag, och lite som vanligt tittade vi på Tripadvisor vad man kan göra i Mackay. En av de aktiviteter som rankades ganska högt över populära saker att göra i Mackay var fallskärmshoppning. Daniel frågade mig om vi skulle göra detta (eftersom jag pratat om att jag tidigare i livet, omkring 1982, skulle göra det men att det inte blev av p.g.a. en fotskada) och plötsligt såg jag mitt liv passera revy och vad jag nu skulle använda för ursäkt för att slippa. Jag kunde inte skylla på min syn igen som jag hade gjort tidigare när vi var på Movie World i Brisbane.

Tyvääääärr säger Daniel efter en stund att de inte hoppar på söndagar, och jag kunde slappna av och få livet tillbaka. Nåja, ut till campingen för lite mat och för att tvätta en del smutsiga kläder. Ett par öl innan vi släkte lampan hann vi också med.

/Nisse

Dag 17 - Trasiga skor, grottor och musikaler.

Idag tog vi oss en liten sovmorgon, vilket vi ofta gör när vi inte ska "flytta" den dagen. Efter frukost så gjorde vi en plan för dagen. Först måste vi köpa lim då Daniels ena skosula hade get vika, vilket kanske inte heller är så konstigt när hans flip-flops har hängt med i nästan 10 år nu.

Efter inköpet så styrde vi kosan mot Capricorn caves som ligger några kilometer norr om Rockhampton. Då det var 35 grader ute idag så passade det att få komma ner i en grotta. Innan vi gick ned i grottan tog vi en kaffe och kaka (mest för att det var 35 min kvar innan nästa rundtur) och pratade med ett par från Sydney. Han var grottforskare och åkte runt i världen och besökte grottor och hans fru var också med men kanske mer av plikt än något annat då hon inte är grottforskare men följde med för att få lite semester och lite resa. De berättade i alla fall en del om den grotta som vi skulle besöka.

Det var en rundvandring på cirka 1 timma och guiden berättade bland annat att man höll omkring 60 bröllop per år i en av grottorna, som passande nog kallades för katedralen.
Grottan har, trots brist på ljus ett ganska rikt djurliv. Det var mycket fladdermöss som for runt våra huvuden genom hela grottsystemet, och hon berättade att just nu fanns det cirka 5 000 fladdermöss i den grottan vi var men det kunde vara många fler. Beroende på säsong så kunde populationen uppgå till ca. 200.000.
Fladdermössens enda naturliga fiende är de ormar som ibland kan ta sig in i grottan genom alla de gångar som leder ut i taket.

Efter grott besöket for vi tillbaka till Rockhampton för att besöka deras botaniska trädgård. Det blir också den enda botaniska trädgården för den här resan. Även om det är fint så blir det lite tjatigt.

Det var fortfarande mycket varmt och innan vi började vår vandring så käkade vi lunch på kafét mitt i trädgården. Vi hade några färggranna fåglar som bevakade oss för att se om vi spillde något. Minst en av oss brukar ju ha en viss benägenhet att spilla.
Under lunchen bokade Daniel också in oss på en musikal för kvällen. We Will Rock You hade premiär på teatern i stan, så den bestämde vi oss för att gå på när vi ändå inte hade något planerat för kvällen.
Musikalen är baserad på musik på Queen och Freddie Mercury. Nu hade vi inte vår smoking med oss, vilket är brukligt vid en premiär, men det hade å andra sidan ingen annan heller, så våra långbyxor med skjorta passade in alldeles utmärkt. Vi delade dock en flaska av det lokala bubblande vinet innan föreställningen, som faktiskt inte var alls så pjåkigt.
När vi åkte hem var det fortfarande 26 grader ut och vi avslutade kvällen hemma i tältet med ett glas vin.


I morgon far vi vidare till Mackay för två ytterligare nätter

/Nisse

Dag 16 - Rom i Bundaberg

Idag hade vi inte allt för långt att köra så vid tog god tid på oss på morgonen, cirka 1,5 timmars bilfärd in till Bundaberg, som bland annat är känt för sin rom. På vägen dit svajade fälten med sockerrör. Vi började med att göra en liten rundvandring på deras museum innan vi gick på den guidade turen som tog en timma. Vi fick lämna alla former av elektronisk utrustning i ett skåp innan vi ens fick komma in på området där de destillerar spriten. Damien, vår guide, visade oss runt i allt från melasslagret till fermenteringen och destilleringen, och även förvaringen och lagerhusen. Anledningen till att man inte får ha med sig något elektroniskt in på området är att alkoholen som lagras vid 76% så klart också är väldigt lättantändlig. På området lagras ungefär 13.500.000 liter sprit, så skulle en brand bryta ut är det en bit över 2 miljarder dollar i sprit som brinner upp. Senaste branden skedde 1936, så man har ändå varit relativt förskonad.

96% av deras rom säljs i Australien, 3% säljs till New Zeeland och resterande 1 % till resterande världen. Ändå har man plockat hem priser för bästa rom i ett antal kategorier på spritmässan i London både 2016 och 2017. I år skickar man en ny variant som man hoppas ska plocka hem en guldmedalj till.

Destilleriet hade ett paket där man även fick blanda sin egen rom som Daniel försökte boka igår när han bokade de vanliga biljetterna. Det gick däremot inte att göra på nätet, men om man bad snällt på själva destilleriet så gick det utmärkt att uppgradera den vanliga guideningen till det större paketet där man även fick blanda sin egna personliga rom. Däremot var man tvungen att gå den guidade turen en gång till.

Han fick med sig 2 flaskor av egen blandning, men köpte för säkerhets skull ett par extra flaskor. Jag körde, av förklarliga skäl, resen av vägen till campingen som ligger i Rockhampton där vi ska stanna två nätter.

Eftersom vi redan ihåg köpt både köttfärs och diverse tillbehör så lagade vi mat på campingen, man kan ju inte äta ute varje dag. Det gick nästan åt en halv flaska vin till maten och kocken, och resterande halva till middagen. Det blev ganska mycket mat kvar som säker räcker till två ytterligare middagar. Resten av vinet dracks upp plus att vi öppna en ny flaska Shiraz.
Det har varit en varm dag och temperaturen har legat mellan 26-29 grader och i morgon skall den ligga mellan 32-35 grader.

/Nisse

Dag 15 - Fraser Island, dag 2

Ny morgon på Fraser Island, där vi efter frukost åkte vidare för att se och bada i två sjöar. Lake McKenzie och Lake Wabby stod på schemat idag. Lake McKenzie är den större sjön av de två och dess enda tillflöde av vatten är regnvatten. Det fins inget annat tillflöde och avdunstning är det enda avflödet. Det är mycket näringsfattigt vatten, vilket också ger ett mycket klart vatten. Sjön är inte speciellt djup, kanske 12-13 m, men bada skulle vi göra ändå!

Nästa punkt på agendan var Lake Wabby, dit vi fick gå i några kilometer innan vi kom fram. Sjön ligger i kanten av en sandöken, eller en s.k. sand-blow, och i den här sjön till skillnad från McKenzie så fanns det småfisk som var mycket närgångna och gillade att ”nafsa” på oss. Det kan vara samma sorts fisk som man hittar i olika pedikyrbehandlingar, främst i Thailand, men det var ingen som riktigt visste. De var lite svåra att fånga på film däremot. Man var tvungen att stå väldigt still för att de ens skulle komma fram, så att stoppa ner en kamera i vattnet var ingenting de gillade.

                       

Vi åkte runt lite till på ön innan vi åkte tillbaka till färjan som tog oss tillbaka till fastlandet och Hervey Bay. Det hann visserligen bli ganska sent på kvällen innan vi var tillbaka på campingen, men vi hann i alla fall proviantera lite innan de stängde. Vi hade bestämt att äta ute i kväll och vi valde att åka till det ställe som Tripadvisor listade som nummer ett, The Vinyard. Väl där så träffade vi ett par från Newcastle som vi också hade pratat en del med på resan till Fraser Island. De hade lite förslag på vår fortsatta resa och även på kommande resa eller resor till Australien. Bland annat så föreslog de att vi skulle åka ut till en ö vid namn Ladu Elliott Island som ligger utanför Fraser Island, vilken man bara kan flyga till från Hervey Bay eller Bundaberg. Det tar ca. 40 minuter, så man behöver stanna i alla fall en natt på ön. Tyvärr gick det inga flyg som passade in i vår resplan, så det får bli en annan gång.

När vi kom hem så bokade vi för vårt boende för de nästa två nätterna och vi bestämde oss för att åka till Rockhampton. Samtidigt passade vi på att boka en rundvandring på destilleriet i Bundaberg.

Dag 14 - Fraser Island

Efter en tidig frukost blir vi upphämtade kl. 07:00 för att åka till Fraser Island. Färjan tar cirka 40 minuter och på andra sidan väntar en blå stor buss som troligen (förhoppningsvis) är terränggående. Bussen är en tysk MAN och tar omkring 40 passagerare, men idag är vi bara 25 stycken, vilket vår guide Warren berättar är ett bra antal och en lagom storlek på en grupp. Jag var på Frazer Island för 24 år sedan och skall kolla om det har hänt mycket sedan dess. Frazer Island är världens största sandö, som har befolkats med infödingar sedan 5 000 år tillbaka.

Warren

Vägarna är mycket smala, består bara av sand med många gropar. På ön bestämmer numer öns lokala stam av Butchulla-människor och t.o.m. en åtgärd som att hyvla vägen måste godkännas av byäldsten, vilket gör att alla åtgärder man vill göra på öl tar lite extra tid, vilket också syns på vägarnas skick.

Efter cirka 45 minuters bussfärd så är det dags för dagens första aktivitet, en kortare vandring genom regnskogen längs en av öns vattendrag. Eftersom vattnet till öns vattendrag tränger upp underifrån, och som då också har filtrerats genom de stora sandmassorna så är det rent sötvatten i alla dessa bäckar. Vatten som går att dricka som det är, även om jag aldrig provade.
Promenaden varar i kanske 1,5-2 km genom regnskogen med ett par fantastiska vyer av det subtropiska klimatet. T.ex. denna ranka som ni ser till höger. Rankan slingrar sig runt trädet hela vägen upp, och man kan lätt tro att det skulle strypa trädet och ta död på det. Så är däremot inte fallet. Däremot växer sig rankan högre än vad trädet är och breder där ut sin lövkrona på högre höjd än trädets egen. Det är denna brist på solljus som sedan långsamt tar död på trädet, och efter många många år kan man sen se det som är kvar av rankan, det ihåliga trädstam som påminner om stället där trädet en gång stod.

Efter vår lilla promenad så fortsätter vi vidare till en resort för lunch och de berättar att det kommer att blåsa ganska mycket i morgon så vi kommer att göra mer idag då det är osäkert att vi kan göra det imorgon.

Efter en snabblunch så åker vi up norrut längs stranden. Vårt första mål är ett gammal skeppsvrak efter passagerarfärjan S.S. Maheno. Båten byggdes på Nya Zeeland och utgick sedan från hamnen i Wellington. Hon gick sedan som passagerarfärja mellan Nya Zeeland och Australien i många år. Under första världskriget så konverterades hon till sjukhusfartyg och hjälpte många allierade soldater.

Under en bogsering den 3 Juli 1935 så sliter hon sig dock från sitt bogseringsfartyg och strandar på Fraser islands östra strand, ungefär på mitten av ön. Idag är allt som finns kvar en sönderrostad skrovram.

Det mål som för dagen ligger längst bort är det som heter Champange pool (som kan liknas vid en naturlig bubbelpool) för att sedan åka tillbaka, men skall göra några avstickare på vägen. När vågorna rullar in från havet och träffar kanten på poolen så rinner skummet ner i poolen och skapar den bubblande effekten.

En av avstickarna efter poolerna var Indian Head, som är en klippa som ligger vid vattnet. Vi klättrande upp på klippan och det var som vanligt sand vi gick i, vilket efter ett antal stigmeter och ganska mycket knatande blir ganska jobbigt. Det blåste ganska mycket på klippan.









Sista avstickaren var Eli Creek som är en sötvattensbäck och från den rinner cirka 4 miljoner liter färskvatten per timme ut i havet. Vi fick gå uppströms några hundra meter för att sedan simma eller flyta nedströms till havet. Just nu var det kanske lite vatten men det gick bra ändå.






/Nisse