Wednesday, March 21, 2018

Dag 14 - Fraser Island

Efter en tidig frukost blir vi upphämtade kl. 07:00 för att åka till Fraser Island. Färjan tar cirka 40 minuter och på andra sidan väntar en blå stor buss som troligen (förhoppningsvis) är terränggående. Bussen är en tysk MAN och tar omkring 40 passagerare, men idag är vi bara 25 stycken, vilket vår guide Warren berättar är ett bra antal och en lagom storlek på en grupp. Jag var på Frazer Island för 24 år sedan och skall kolla om det har hänt mycket sedan dess. Frazer Island är världens största sandö, som har befolkats med infödingar sedan 5 000 år tillbaka.

Warren
Vägarna är mycket smala, består bara av sand med många gropar. På ön bestämmer numer öns lokala stam av Butchulla-människor och t.o.m. en åtgärd som att hyvla vägen måste godkännas av byäldsten, vilket gör att alla åtgärder man vill göra på öl tar lite extra tid, vilket också syns på vägarnas skick.

Efter cirka 45 minuters bussfärd så är det dags för dagens första aktivitet, en kortare vandring genom regnskogen längs en av öns vattendrag. Eftersom vattnet till öns vattendrag tränger upp underifrån, och som då också har filtrerats genom de stora sandmassorna så är det rent sötvatten i alla dessa bäckar. Vatten som går att dricka som det är, även om jag aldrig provade.
Promenaden varar i kanske 1,5-2 km genom regnskogen med ett par fantastiska vyer av det subtropiska klimatet. T.ex. denna ranka som ni ser till höger. Rankan slingrar sig runt trädet hela vägen upp, och man kan lätt tro att det skulle strypa trädet och ta död på det. Så är däremot inte fallet. Däremot växer sig rankan högre än vad trädet är och breder där ut sin lövkrona på högre höjd än trädets egen. Det är denna brist på solljus som sedan långsamt tar död på trädet, och efter många många år kan man sen se det som är kvar av rankan, det ihåliga trädstam som påminner om stället där trädet en gång stod.

Efter vår lilla promenad så fortsätter vi vidare till en resort för lunch och de berättar att det kommer att blåsa ganska mycket i morgon så vi kommer att göra mer idag då det är osäkert att vi kan göra det imorgon.

Efter en snabblunch så åker vi up norrut längs stranden. Vårt första mål är ett gammal skeppsvrak efter passagerarfärjan S.S. Maheno. Båten byggdes på Nya Zeeland och utgick sedan från hamnen i Wellington. Hon gick sedan som passagerarfärja mellan Nya Zeeland och Australien i många år. Under första världskriget så konverterades hon till sjukhusfartyg och hjälpte många allierade soldater.


Under en bogsering den 3 Juli 1935 så sliter hon sig dock från sitt bogseringsfartyg och strandar på Fraser islands östra strand, ungefär på mitten av ön. Idag är allt som finns kvar en sönderrostad skrovram.






























Det mål som för dagen ligger längst bort är det som heter Champange pool (som kan liknas vid en naturlig bubbelpool) för att sedan åka tillbaka, men skall göra några avstickare på vägen. När vågorna rullar in från havet och träffar kanten på poolen så rinner skummet ner i poolen och skapar den bubblande effekten.









En av avstickarna efter poolerna var Indian Head, som är en klippa som ligger vid vattnet. Vi klättrande upp på klippan och det var som vanligt sand vi gick i, vilket efter ett antal stigmeter och ganska mycket knatande blir ganska jobbigt. Det blåste ganska mycket på klippan.









Sista avstickaren var Eli Creek som är en sötvattensbäck och från den rinner cirka 4 miljoner liter färskvatten per timme ut i havet. Vi fick gå uppströms några hundra meter för att sedan simma eller flyta nedströms till havet. Just nu var det kanske lite vatten men det gick bra ändå.






/Nisse






No comments:

Post a Comment