Idag har vi kommit fram till att det finns inte så mycket att göra har i Mackay. Det är inte mycket folk ute, trogen så är de bakfulla eller också går de i kyrkan. Efter att jag har hängt tvätten för torkning och vi ätit frukost så bestämmer vi oss för att göra stan och se vad det är som händer.
Vi började med att sätta oss på ett ställe i centrala Mackay som heter The Coffee Club för en förmiddagsfika.
Till min stora fasa tog plötsligt Daniel upp att man kan hoppa fallskärm i Cairns, att det är billigare än här i Mackay och att man dessutom hoppar från 5 000 meter höjd. Plösligt började mitt liv att passera i revy ingen men inte lika mycket som igår. Jag nog förlikat mig med tanken att det är kanske min sista chans att göra ett fallskärmshopp. Om man nu hoppar från 5 000 meter höjd så får man dessutom en fantastisk utsikt över Great Barrier Reef. Det tog inte många minuter innan Daniel hade bokat in oss på var sitt hopp, så nu finns det ingen återvändo. Jag får väl ha ångest resten av tiden fram till den 23 mars.
Som tur är har jag skrivit mitt testamente och de som är berörda vet vad de skall göra men Daniel säger att hittills har ingen dött av ett hopp på den här klubben, men jag kanske blir den första.
Egentligen ska det bli jättekul av göra ett tandemhopp, så då kan jag bocka av fallskärmshoppning på min lista på vad jag skall göra innan jag dör. Det som jag har kvar att göra är att rida på en häst men det kanske finns tillfälle för detta också inom en snar framtid.
Jag är inne på min andra kaffe och det är endast 4% kvar på paddans batteri så jag slutar nu. Annars får jag gå och hämta Daniels extrabatteri i bilen.
/Nisse
No comments:
Post a Comment